VOLONTÄRPROJEKT I LONDON
Den 20 juni åkte jag med Horisont Förening och Monick till London för att volontärarbeta på Baytree Centre. Baytree är en volontärorganisation som arbetar med att stärka flickor genom skolutbildningsprogram. Horisont Förening åkte dit för att hjälpa och utveckla vår förening. Dessutom upptäckte vi mer om det sociala livet där jämfört med Sverige.
Att arbeta på Baytree med de unga flickorna var mycket roligt. Jag skapade nära relationer med några av dem och lekte med dem när de inte studerade. Flickorna som var med samma vecka som oss var ungefär under 13 år gamla. De var mycket trevliga och härliga, precis som personalen där. Det var en positiv energi hela tiden och även om man var trött blev man pigg bara av att vara med flickorna. Man glömde sina egna bekymmer för att man ville hjälpa och vara med dem. Att arbeta där gjorde mig glad och det kändes som att jag bidrog till att förbättra deras situation även om det inte var så stort. När vi inte var med de yngre arbetade jag med affischer och planerade en presentation om "vänskap". De hade veckans ord som organisationen fokuserade på. Jag tycker att det är ett utmärkt sätt att lära de unga flickorna mer om hur man behandlar andra människor och vad saker betyder. Sedan hade de sina egna lektioner där de lärde sig extra, med tanke på att de hade gått i skolan några timmar innan de kom på eftermiddagen. Det var mycket intressant att se de kurser som de hade, och volontärerna hjälpte dem till exempel med att laga mat, vilket är viktigt för unga att lära sig så att de också kan hjälpa till hemma.
Resan var verkligen mycket meningsfull för mig, en resa som jag nog aldrig kommer att glömma. Det var första gången jag reste för att volontärarbeta och själva upplevelsen av allt var både lärorik, spännande och inspirerande. Att komma dit var inte en så stor chock; London och Sverige är inte så olika, men att uppleva hur människorna arbetade, pratade och gemenskapen som de hade var märkbart annorlunda. Resan var rolig, vi gjorde mycket under dagarna, besökte kända platser i staden och arbetade sedan med de andra volontärerna på Baytree. Jag lärde mig mycket om människorna vi mötte och arbetade med. Det vi gjorde var inspirerande på grund av de människor jag pratade med.
Kulturen i London - Det som fångade mitt intresse var det sociala livet i staden; de flesta var trevliga och villiga att hjälpa till med vad som helst. Platsen där vi bodde var mycket fin och prydlig, och alla visade mycket respekt för varandra. Det var ganska svårt att vänja sig vid kulturen vid matbordet till exempel.
Jag lärde mig mycket om att arbeta med människor som man inte känner så väl, med personer som är både äldre och yngre än en själv. Man måste anpassa sig till hur andra kommunicerar och beter sig. Dessutom lärde jag mig mycket om människorna på Londons gator; de flesta är mycket sociala och glada, vilket är i stark kontrast till samhället i Sverige.
Jag lärde mig att man inte behöver göra något extraordinärt för att känna sig lycklig och stolt över sina handlingar och beslut. Att hjälpa någon eller flera andra kan vara tillräckligt för att känna sig tillfreds; det är en klyscha som man hör hela tiden, men den är sann. Jag är nöjd med den tid jag lagt ner och för ett gott syfte.
Horisont Förenings resa till London kommer att vara något som jag aldrig kommer att glömma; jag har tagit med mig många fina minnen som alltid kommer att vara till nytta för mig. Jag tycker att man själv borde ta ansvaret att volontärarbeta utomlands åtminstone en gång under sitt liv; det är en god gärning som man får mycket tillbaka av.
VICTORIA MEZERIS.
Att arbeta på Baytree med de unga flickorna var mycket roligt. Jag skapade nära relationer med några av dem och lekte med dem när de inte studerade. Flickorna som var med samma vecka som oss var ungefär under 13 år gamla. De var mycket trevliga och härliga, precis som personalen där. Det var en positiv energi hela tiden och även om man var trött blev man pigg bara av att vara med flickorna. Man glömde sina egna bekymmer för att man ville hjälpa och vara med dem. Att arbeta där gjorde mig glad och det kändes som att jag bidrog till att förbättra deras situation även om det inte var så stort. När vi inte var med de yngre arbetade jag med affischer och planerade en presentation om "vänskap". De hade veckans ord som organisationen fokuserade på. Jag tycker att det är ett utmärkt sätt att lära de unga flickorna mer om hur man behandlar andra människor och vad saker betyder. Sedan hade de sina egna lektioner där de lärde sig extra, med tanke på att de hade gått i skolan några timmar innan de kom på eftermiddagen. Det var mycket intressant att se de kurser som de hade, och volontärerna hjälpte dem till exempel med att laga mat, vilket är viktigt för unga att lära sig så att de också kan hjälpa till hemma.
Resan var verkligen mycket meningsfull för mig, en resa som jag nog aldrig kommer att glömma. Det var första gången jag reste för att volontärarbeta och själva upplevelsen av allt var både lärorik, spännande och inspirerande. Att komma dit var inte en så stor chock; London och Sverige är inte så olika, men att uppleva hur människorna arbetade, pratade och gemenskapen som de hade var märkbart annorlunda. Resan var rolig, vi gjorde mycket under dagarna, besökte kända platser i staden och arbetade sedan med de andra volontärerna på Baytree. Jag lärde mig mycket om människorna vi mötte och arbetade med. Det vi gjorde var inspirerande på grund av de människor jag pratade med.
Kulturen i London - Det som fångade mitt intresse var det sociala livet i staden; de flesta var trevliga och villiga att hjälpa till med vad som helst. Platsen där vi bodde var mycket fin och prydlig, och alla visade mycket respekt för varandra. Det var ganska svårt att vänja sig vid kulturen vid matbordet till exempel.
Jag lärde mig mycket om att arbeta med människor som man inte känner så väl, med personer som är både äldre och yngre än en själv. Man måste anpassa sig till hur andra kommunicerar och beter sig. Dessutom lärde jag mig mycket om människorna på Londons gator; de flesta är mycket sociala och glada, vilket är i stark kontrast till samhället i Sverige.
Jag lärde mig att man inte behöver göra något extraordinärt för att känna sig lycklig och stolt över sina handlingar och beslut. Att hjälpa någon eller flera andra kan vara tillräckligt för att känna sig tillfreds; det är en klyscha som man hör hela tiden, men den är sann. Jag är nöjd med den tid jag lagt ner och för ett gott syfte.
Horisont Förenings resa till London kommer att vara något som jag aldrig kommer att glömma; jag har tagit med mig många fina minnen som alltid kommer att vara till nytta för mig. Jag tycker att man själv borde ta ansvaret att volontärarbeta utomlands åtminstone en gång under sitt liv; det är en god gärning som man får mycket tillbaka av.
VICTORIA MEZERIS.
