Heliga Landet 2023
Projekt barnhem i Heliga Landet
Under juni-juli 2023 fick möjlighet att driva ett volontärarbete projekt i Heliga landet på ett barnhem där alla barn som bor där har särskilda behov, men det vi fann överträffade dessa förväntningar. Det var barn med genetiska och obotliga sjukdomar.
Barnhemmet drivs av fyra nunnor från "Verbo Encarnado", vars dedikation 24 timmar om dygnet är outtröttlig. Under året hjälper några anställda och volontärer från olika delar av världen, var och en med sin egen historia och anledning att vara där, för att ge stöd.
Så träffade vi Julie och Clement från Frankrike, där hon hade varit i tre månader; Nicolás från Chile, som kom som pilgrim till Heliga Landet och bestämde sig för att stanna på barnhemmet och hjälpa till under några veckor. Dessa barns ömma och förväntansfulla blick lämnar ingen oberörd.
Första eftermiddagen berättade syster Qalb mycket snabbt barnens historia för oss medan de tog en tupplur, bara så att vi skulle kunna bättre ta hand om deras behov. Jag minns att vi särskilt skulle vara försiktiga med ett barn som gillade att gömma sina leksaker för att ta dem till sin säng, och med ett annat barn som gillade att suga på allt han såg.
Men, vem skulle vi vara vaksamma på? Vem var hon som dansade? Vem hade precis kommit till hemmet? Och vem hade varit där i många år? Trots att vi ville hålla fast vid vad syster berättade för oss, blandades alla historier och namn ihop i våra huvuden och till slut visste vi inte vem som var vem eller vad de gillade.
Ur en mänsklig, beräknande synvinkel skulle man kunna tänka att det inte finns någon anledning till existensen av dessa barn. Vad kan de bidra med till samhället? Inombords kan domen uppstå: det är bara resultatet av föräldrars egoism som övergav dem. När man ser dem frågar man sig: Vad är syftet med dessa små varelsers liv?
För första gången förstod jag att volontärarbete inte bara handlar om att "göra något för andra". Det handlar inte om att "mata de behövande" eller visa hur "stark och självuppoffrande jag är". Att vara solidarisk och hjälpsam handlar om att ge det vi själva saknar: tid, omtanke, att anstränga oss även när vi är trötta. Att inta detta förhållningssätt gör oss sårbara, och det är precis vad vi behöver för att förstå andras behov och inse att även vi är sårbara och behöver stöd från andra. Vi tre som åkte behövde stötta varandra när vi var trötta, hungriga och törstiga. Vi förstod att vi inte kan betrakta oss själva som hjältar.
Tröttheten var en ständig följeslagare i denna uppgift, men vi upptäckte att varje barns strålande leende motverkade utmattningen. Dessa leenden, fyllda av oskuld och glädje, uppmanade oss att fortsätta, att ge det bästa av oss själva oavsett hur utmattade vi kände oss.
I sista ändan gav volontärarbetet på barnhemmet värdefulla läxor om empati, tacksamhet och mänsklig uthållighet. Var och en av oss, oavsett våra egna omständigheter, har kraften att göra en skillnad i andras liv.
Varje person som deltog i projektet betalade sina egna kostnader, det vill säga flygbiljetter och boende.
Under juni-juli 2023 fick möjlighet att driva ett volontärarbete projekt i Heliga landet på ett barnhem där alla barn som bor där har särskilda behov, men det vi fann överträffade dessa förväntningar. Det var barn med genetiska och obotliga sjukdomar.
Barnhemmet drivs av fyra nunnor från "Verbo Encarnado", vars dedikation 24 timmar om dygnet är outtröttlig. Under året hjälper några anställda och volontärer från olika delar av världen, var och en med sin egen historia och anledning att vara där, för att ge stöd.
Så träffade vi Julie och Clement från Frankrike, där hon hade varit i tre månader; Nicolás från Chile, som kom som pilgrim till Heliga Landet och bestämde sig för att stanna på barnhemmet och hjälpa till under några veckor. Dessa barns ömma och förväntansfulla blick lämnar ingen oberörd.
Första eftermiddagen berättade syster Qalb mycket snabbt barnens historia för oss medan de tog en tupplur, bara så att vi skulle kunna bättre ta hand om deras behov. Jag minns att vi särskilt skulle vara försiktiga med ett barn som gillade att gömma sina leksaker för att ta dem till sin säng, och med ett annat barn som gillade att suga på allt han såg.
Men, vem skulle vi vara vaksamma på? Vem var hon som dansade? Vem hade precis kommit till hemmet? Och vem hade varit där i många år? Trots att vi ville hålla fast vid vad syster berättade för oss, blandades alla historier och namn ihop i våra huvuden och till slut visste vi inte vem som var vem eller vad de gillade.
Ur en mänsklig, beräknande synvinkel skulle man kunna tänka att det inte finns någon anledning till existensen av dessa barn. Vad kan de bidra med till samhället? Inombords kan domen uppstå: det är bara resultatet av föräldrars egoism som övergav dem. När man ser dem frågar man sig: Vad är syftet med dessa små varelsers liv?
För första gången förstod jag att volontärarbete inte bara handlar om att "göra något för andra". Det handlar inte om att "mata de behövande" eller visa hur "stark och självuppoffrande jag är". Att vara solidarisk och hjälpsam handlar om att ge det vi själva saknar: tid, omtanke, att anstränga oss även när vi är trötta. Att inta detta förhållningssätt gör oss sårbara, och det är precis vad vi behöver för att förstå andras behov och inse att även vi är sårbara och behöver stöd från andra. Vi tre som åkte behövde stötta varandra när vi var trötta, hungriga och törstiga. Vi förstod att vi inte kan betrakta oss själva som hjältar.
Tröttheten var en ständig följeslagare i denna uppgift, men vi upptäckte att varje barns strålande leende motverkade utmattningen. Dessa leenden, fyllda av oskuld och glädje, uppmanade oss att fortsätta, att ge det bästa av oss själva oavsett hur utmattade vi kände oss.
I sista ändan gav volontärarbetet på barnhemmet värdefulla läxor om empati, tacksamhet och mänsklig uthållighet. Var och en av oss, oavsett våra egna omständigheter, har kraften att göra en skillnad i andras liv.
Varje person som deltog i projektet betalade sina egna kostnader, det vill säga flygbiljetter och boende.
Vittnesmål från volontärerna
Marcela: "Jag var volontär i bara en vecka och mitt arbete bestod främst av att ta hand om barnen. För dem var jag bara en del av deras liv under några dagar, men för mig kommer de att vara med mig resten av mitt liv. Jag njöt och uppskattade varje ögonblick. Nu, månader senare, är de fortfarande med mig. Jag minns fortfarande deras ansikten, deras gråt och deras leenden."
Ayelén: "Det har varit fantastiskt att lära känna varje barn vid namn, höra deras historia och dela unika ögonblick med dem som vi aldrig kommer att glömma. Det är vackert att veta att Adel kallar på kattungar när han äter, att Marcelino talar fyra språk, att Dua beter sig mycket bra, men kommer att gråta för att få lite uppmärksamhet vid slutet av dagen. Nu vet vi att Rahma är den mest kärleksfulla och om hon gillar dig, kommer hon alltid vilja sitta bredvid dig, att Rozáns favoritord är "kom igen" och att Nacho är pojken som gillar att suga på allt han ser."
Monick: "När jag bestämde mig för att ägna en del av min tid åt volontärarbete på ett barnhem i Betlehem under sommaren, kunde jag aldrig föreställa mig att upplevelsen skulle bli en så betydelsefull del av mitt liv."
Marcela: "Jag var volontär i bara en vecka och mitt arbete bestod främst av att ta hand om barnen. För dem var jag bara en del av deras liv under några dagar, men för mig kommer de att vara med mig resten av mitt liv. Jag njöt och uppskattade varje ögonblick. Nu, månader senare, är de fortfarande med mig. Jag minns fortfarande deras ansikten, deras gråt och deras leenden."
Ayelén: "Det har varit fantastiskt att lära känna varje barn vid namn, höra deras historia och dela unika ögonblick med dem som vi aldrig kommer att glömma. Det är vackert att veta att Adel kallar på kattungar när han äter, att Marcelino talar fyra språk, att Dua beter sig mycket bra, men kommer att gråta för att få lite uppmärksamhet vid slutet av dagen. Nu vet vi att Rahma är den mest kärleksfulla och om hon gillar dig, kommer hon alltid vilja sitta bredvid dig, att Rozáns favoritord är "kom igen" och att Nacho är pojken som gillar att suga på allt han ser."
Monick: "När jag bestämde mig för att ägna en del av min tid åt volontärarbete på ett barnhem i Betlehem under sommaren, kunde jag aldrig föreställa mig att upplevelsen skulle bli en så betydelsefull del av mitt liv."
